Mer bilder

Morfar äter

Och Dexter är så duktig, han bara tittar, försöker inte stjäla nånting alls.

saker man äter och inte

I helgen blev Dexter erbjunden räka (så är det i den här familjen, katterna har rätt till provsmakning av vissa saker) men han bara tittade på den och undrade vad han skulle göra med den. Idag vaknades köttgryta, katterna fick det som blev över när jag ansat köttet, samma sak där: "Ska jag ÄTA det där?" sa Dexter och stirrade förfärad på Kaiser som mumsade i sig. Men sen fick han korn på blodapelsinmarmeladen. GE MIG!, skrek han. GENAST! Det var det godaste han nånsin smakat och det första av människomaten han visat intresse av. Siameser...

Det är en kattapa!

Idag har Dexter:
käkat upp hörnet på mitt underbara hemsydda laptopfodral i päls (men det kanske går att laga)
försökt käka upp hela min stora vinterpäls
klättrat i ljusslingan
jagat allt som hänger på anslagstavlan
försökt göra inbrott i brödrosten
lindat matte ännu hårdare runt sin lilla lillfingerklo

Och igår blev han tvättad av Kaiser!

Tisdag

Kolla ögonfärgen!

Idag kom morfar. Han är morfar till barnen och då blir han morfar till katterna också av bara farten. Katter gillar morfar och morfar gillar katter. Kaiser blev så glad när morfar kom att han kärleksbuffade på allt omkring sig, inkl Dexter. Sen lekte de lite, Dexter låg i en påse och Kaiser stod utanför och tassade på påsen. This may be the beggining of a beautiful frindship, eller nåt.

Dexter rotar sig

Första natten sov han i trappen, allt för att kunna kika på Kaiser. Men natt nr två sov han hos oss i sängen, under täcket! Sen tog han en middagslur utan matte, och då kröp han också ner under täcket.

Inte så bra att han snott Kaisers plats, så här fick han bara ligga en stund, sen motade jag bort honom. Favoritplatsen är annars under skrivbordet, ovanpå förstärkaren som står där, jag tror den är lite varm. Och på min mage förstås. Och i mitt knä, och tvärs över mitt ansikte. Det här är ingen katt, det är en blandning av känguru, apa och iller.

Inget fräs på hela dagen idag!

Dexter is in da house

De säger att en siames är som en korsning mellan en katt och en hund men jag tycker snarare att det är som en blandning mellan en katt och en bebis. Han vill vara med oss hela tiden, får han inte uppmärksamhet så piper han högljutt (eller piper, vrålar är väl en bättre beskrivning) och han är så söt så det enda jag vill är att ha honom tätt intil och försjunka i hans lena lilla uppenbarelse. Denna lilla iller, lilla vrålapa.



Han ser ut som en miniatyr av en vuxen katt, perfekt i minsta detalj, men så liten, så liten.



Kaiser låter dock hälsa att Dexter (ja, det är en Dexter) är jättestor (se bara på bilden), och har stora tänder och säkert äter upp en Kaiserkatt i en enda tugga. Jag vill ju inte på nåt sätt såra Kaiser men Dexter är väl en fjärdedel av Kaiser. Men när det gäller självkänslan så är det nog det motsatta för Dexter är jättenyfiken på Kaiser och inte ett dugg rädd medan Kaiser beter sig som om det var ett lejon vi fått hem. Men det ger sig, det går bättre och bättre varje timme.



Men när man spionerat på Kaiser och dödat fjärdervippan och undersökt huset och vrålapat sig, då blir man så trött så trött och då är det bäst att sova på en muk mage. Jag överfalls av flashbacks från när barnen var nyfödda, att småsova, hög på ömhet och moderskänslor, med en bebis på magen är sweeter than sweet.